Att berätta – en prosa blir till

Att skriva texter är en konstart som man kan träna fram, men det handlar om så mycket mer än bara ordval och meningsbyggnad. Att föra fram en berättelse så att läsaren väljer att vända blad och läsa vidare, det är en konst.

I utbildningen fick vi lyssna till podd-föreläsningar av författaren Kerstin Norborg och under en av våra live-träffar ledde hon också en skrivworkshop med gruppen.

Berättandet är en viktig del av all kommunikation idag och inte minst i ett lärandematerial. Vi fick under utbildningen lyssna till flera mycket intressanta föreläsningar om storytelling och dramatisk framställning av berättaren och dramatikern  Björn Ericstam och dessa erfarenheter har gett mitt berättande ett större djup. Jag delar med mig av mig själv mer i mitt berättande idag, gör det mer personligt, för det är då det blir intressant.

Som skrivuppgift  av Karin Norborg skulle vi skriva en prosatext på valfritt sätt som skulle handla om ett barndomsminne. Jag skrev först en text som jag läste om och om igen i flera dagar utan att hitta en bra balans i den. Då plockade jag ut ord ur texten och lät de enstaka orden berätta mitt minne.

Den korta versen blev så här:

Klumpen

En drake.
En hungrig drake.
En hungrig drake får mosspudding och barkkakor.
En mossig, skrovlig, mätt drake.
Den sover.

En häxa.
En sovande häxa.
En sovande, mossig häxa som vaknar.
En gammal, klok häxa som trollar.
Hon är snäll.

En elefant.
En ledsen elefant.
En ledsen, vilsen elefant som rymt från cirkusen.
En magisk, flygande elefant som får en kram.
Den är glad.

En stubbe.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s